Enkokidongoi student support

Det svenska närvaron har varit ett viktig inslag i Enkokidongois historia. Allra främst i ett omfattande kulturutbyte där både gäster och bofasta tar intryck och lär av varandra. Ett sådant perspektiv kan vara svårt att se då man kommer som tillfällig gäst, men vi som återkommit under många år ser detta mönster tydligare. Självfallet har vi som kommit haft betydligt bättre ekonomiska tillgångar som gjort att vi också kunnat ge en hjälpande hand till de som saknat resurser - och det är glädjande att kunna ge! Men många besökare kan också berätta hur mycket de fått i en ökande förståelse av villkoren för andra folks situation i vår ojämnlika värld.

 

Som berättats på annan sida så var det Österlens Folkhögskolas Afrikakurs som först hittade till Enkokidongoi 1973

 

Genom kursledaren Göran Göransson fortsatte besöken nästan varje år fram till 2015. Dessa återkommande besök av Folkhögskolan lade grunden till att kommande verksamheter sedan lättare kunnat etablera fungerande samarbeten. Det var också ur Folkhögskolans Afrikakurs som Twiga

skapades och påbörjade sitt samarbete. Flera årskurser har gjort många bra insatser. Malariabekämpning, installation av en datasal i Noontoto school och support till växthus, för att nämna några av många insatser.

 

I ett samarbete mellan Folkhögskolan och Twiga kunde praktikanter komma för att studera och arbeta i de lokala projekten. Med stöd från SIDA kunde sex praktikanter årligen stanna 6 månader under åren 2006-2011. Dessa undomar fick då en mycket djupare och bredare kunskap om villkoren i området. varje praktikant verkade i en lokal samarbetsorganisation och försökte tillsammans med dem hitta utvecklingsmöjligheter. De flesta insatser gjordes främst inom utbildning, kvinnofrågor, jordbruk och miljö. Detta samarbetsprojekt var mycket uppskattat och utvecklade flera av de lokala projekten samtidigt som det gav Twiga viktiga insikter hur man kunde få bättre och fungerande verksamheter.

 

Många semesterfirare har genom åren också besökt Enkokidongoi. De flesta får oförglömliga minnen med sig hem, men för några blir det mycket mer. De känner att de vill göra en konkret insats för att hjälpa.

Ett utmärkt exempel på detta är Jan Göransson som tillsammans med målarvänner bildade föreningen "Målare utan Gränser" som varje år åker till Enkokidongoi och målar skolor. De startade 2011 med Noontoto School och sedan kommande år också andra grundskolor i Namanga District.

Läs mer om deras arbete på deras hemsida : http://www.craftsmenwithoutborders.org/projekt

Målarna har också gett många andra sorters stöd till behövande i området.

​

Ett annat gott exempel på sådana resenärer är familjen Ottosson som efter sin resa organiserade insamlingar i Sverige för att hjälpa Noontoto Schools elever att få skolmat under en svår torka i Kenya. De har sedan fortsatt med att utbilda en sjuksköterska i en treårig utbildning på Kijabe Hospital.

​

Under 2012 planerades och organiserades för ett samarbete med Volontärsresor i Sverige. Volontärer kom från Sverige för att jobba ett par eller flera veckor i Noontoto School.Under några år har ett antal volotärer gjort insatser för en bättre skola i Enkokidongoi. Några har sedan följt upp sin volontärstid med att hjälpa skolan eller enskilda familjer med de behov som funnits viktiga. kristian hjälpte skolan med ett nytt kök för att laga skolmaten i och gav sedan stort stöd till skolmat i Noontoto. Även Barbro har gett generösa bidrag till skolmat och annat. Josefin, Kelly och Mikael är några av dem som nu hjälper flickor med skolavgifter i Secondary School. Läs mer om Volontärresor:

https://www.volontarresor.se/projekt/afrika/kenya/maasaibyn-enkokidongoi/

​

Svenska skolan i Nairobi har besökt Enkokidongoi med en grupp elever under de senaste åren. Dessa besök har varit korta men säkerligen minnesvärda för de elever som varit med. Att Svenska  Skolan  hittat till Enkokidongoi beror nog på läraren Per som gjort stora insatser i för Noontoto School. Först organiserade Per en tillvekning av 100 nya skolbänkar, sedan insamling för att hjälpa skolan att ansluta sig till elektricitet. I Computer Lab hjälpte Per med nya bänkar och slutligen så skäntes en stor vattentank till skolan av Swedish Society, där Per var medlem och fått beviljat stöd.

​

Det finns så många att lyfta fram i en krönika om svenskar som passerat Enkokidongoi, men begränsning måste göras och därför slutar jag här.

​

Alf Andersson 17/5 2016

​

​